1 day to go

Vi ligger här och slappar. Har just ingen energi för annat. Känner oss nästintill apatisk. Kan bero på att vi åker hem imorgon. Vad ska man göra hemma egentligen? Okej, hitta ett nytt liv i princip. Jobb och boende på okänd destination varthän i världen det erbjuds. Kanske Sundsvall? Stockholm? Sydney? He, he. Björn skall börja plugga. Men innan man är där och innan man hunnit varva ned efter detta halvår? Må bli en liten avvänjningsperiod. Vi har ju varje dag och kväll haft någonting för oss,  alltid något nytt intryck och typ av upplevelse.

Nä, nu skramlar vi ihop våra sista bathpezetas och tar en Sangsom och cola. Vi säger så då!

De är bara låtsas, i plast. Ödlorna alltså.



Hans namn är Warren.

Red Supper Club

Igår var vi ut på Red Supper Club med en thai vi träffade i måndags. Ännu ett ställe där vi kanske inte hör hemma som svettiga backpackers, utan hit tar man sin Carrera eller Ferrari för att beställa en flarra dompa. Vi hängde med mycket thaifolk under kvällen vilket var riktigt roligt. När stället stängde åkte vi vidare och hamnade inte i säng förrän tokigt sent. Därmed vaknade vi inte förrän vid tretiden heller 😎

Så här roligt hade vi!

Nä, så folktomt var det inte, bilden är ett fotomontage 🙂 Utan det var  knökfullt på stället. Kommer lite riktiga bilder snart…

5 days to go

Nu ligger vi här och slappar på rummet. Idag har det blivit en del shopping igen. Finns en hel del massa skit här, men också mycket schyssta grejer. Var precis och åt sushi efter att vi fixade oss lite träningsvärk på gymmet jag och Robert.

Inatt åker Robert hem också. Lite tråkigt är det allt. Var skoj att han kom och mötte upp oss, det tillförde en hel del ny energi. Robert träffar man ju igen, men det är alltid lite tråkigt och säga hej då till folk man vart med en tid och som man vet att man antagligen aldrig kommer träffa igen. Sen blir man lite extra nostalgisk dessa dagar då det bara är knappa fem dagar till hemgång. Sex månader har gått tokigt fort. Men riktigt roligt har vi haft med mycket skratt. Det är ju lite av en ”once in a lifetime experience” denna resan. I alla fall i denna tappning då 🙂

Bild från vårt hotellrum.

MBK, Siam Paragon, -center, -discovery. Spännande shopping!

Longtable

Nu är vi Bangkok igen. Bor på ett schysst lägenhetshotell med pool och gym. Vore ju inte helt fel att kickstarta igång musklerna efter ett halvårs förslappelse. Var så pass bra här så vi stannar nog tills vi åker hem.

Igår blev det skjorta på! Vi var på en hej då-fest som Sofia, vår nya svenske vän, hade fixat med sin kompis eftersom hon ska hem till Sverige. Festen var på ett femstjärnigt lyxhotell. Vi drack gratis drinkar, plaskade i poolen och dansade hela natten, med en utsikt över Bangkok med alla skyskrapor.  Vi åkte hem för efterfest vid vår pool, men den var stängd så vi slocknade alla på rummet istället. Tack för vi fick komma Sofia 🙂

Idag har vi hittills bara legat halvförlamade vid poolen och kanske att det blir nån nattmarknad ikväll och kika lite. Robert och Björn är och hämtar ut sina uppsydda kostymer nu.

Nu blir det en nap, fridens!

Tre gringos

Longtable

Slapphet

Hyrde motorbikes igår och drog ut för att utforska ön, det visade sig att Koh Chang är ganska så stor. Vi satt på de förbaskade maskinerna i sju timmar totalt, körde fel säkert tio och fick soppatorsk sex-sju gånger.

Koh Chang är vackert, visst. Men går ändå inte riktigt att jämföra med stämningen på Koh Samed. Björn och jag åker antagligen dit igen till helgen efter att vi lämnat av Robert i Bangkok. Piper till BKK imorgon bitti.

Idag har vi legat inne i sängen hela dagen då alla tre av oss lyckats bli matförgiftade. Det börjar väl bli bättre dock. Robert är väl kanske den som blivit mest kantstött. Det gör egentligen inget att vi slappat hela dagen för det är så groteskt fuktigt ute så det går inte att röra på sig ändå. Synd att vi missade elefanttrekkingen dock.

Har vart i Bangkok nu bra mycket men inte riktigt gjort något vettigt. Några tips förutom pingpong-show och thaiboxning?

Kikar lite. Båten påväg till KC.

Tarzan och Jane. Jane och Tarzan.

Flyg fjäril flyg.

Här är Panda.

Nattplask och diverse

Imorgon åker vi vidare till Koh Chang efter cirka 1½ vecka på Koh Samet. Lite tråkigt, fina minnen härifran. Blir lite elefantridning och trekking på Chang innan vi på måndag åker till Bangkok igen.

Idag simmade jag och Bojje till en boj ute i vattnet. Men så tyckte vi att vi lika gärna kunde fortsätta till en fyr kanske en kilometer ut. Vi påbörjade samma mission inatt vid vårt traditionella nattbad men eftersom vi då hade nån Mojito och Long island innanför västen var det nog lika bra att vi gav upp efter cirka 10 meter.

Nu börjar det kurra i magen, måste bara invänta Robert som är försvunnen 🙂

Strandstek, ser väl inte så felande ut va?

Nyklippt pojk för 30 kronor hos lokala barberaren. Jag ser glad ut men hemska upplevelse och vilket jävla resultat. Vår fina ”lägenhet” för övrigt.

Bucketbonanza. Dricks kanske inte för smakens skull.

Kanske bästa fireshowen. Ploy Bar.

Time for dinner.

Mitt i maten med Martin. Pad thai with chicken. Thaiportion, inte konstigt man tynar bort.

Koh Samet

Men pratar vi om att vara på semester eller? Koh Samet visade sig kunna erbjuda precis vad som krävs för ett lyckat semesterhäng. Fest, strand. Lite mer fest. Ganska mycket mer fest. Och så strand igen. Det är ju inte utan att man blir ganska sliten i kroppen. Men man vill ju passa på då det är ett faktum att vi om två veckor åker hem igen. Det kommer bli konstigt det. Kommer lite fler bilder senare. Nu blir det stranden!

Och så här kan det gå om det går som det kanske inte var riktigt tänkt att gå.

Da Lat

Vi är sedan tre dagar tillbaka i staden Da Lat som ligger 1500 möh i Vietnam Central Highlands. Här är klimatet svalare och påminner lite om den svenska försommaren. Vietnameserna tar det dock riktigt seriöst med kylan och klär sig som om det vore en riktig vargavinter. Da Lat ar en riktigt mysig stad. Pga. av klimatet passade vi igår på att basta lite och ta några kalla 🙂

Idag har vi vart ut på lite äventyr med två vietnameser – Jack och Tony (?) – vi kikade lite kaffebönsodlingar, silkesfarmer, sprang lite i djungeln och cruisade runt på våra trötta taiwanmotorcyklar ute på the countryside.

Imorgon drar vi åter till HCMC och på torsdag flyger vi till Bangkok igen. Där ska vi träffa upp Robert som kommer hänga med oss sista månaden innan hemfärd. Huvva, bara en månad kvar, eländes vad tiden går fort!

Lutande trädet i Da Lat

Vy fran vårt hotell

Diverse

Lunch

The dudes. Notera vatten/gyttjepölen i bakgrunden. I denna fiskade de upp firren vi käkade pa bilden innan!

White and red sand dunes

Vi ar nu i Mui Ne vilket ar en liten gagata langs kusten med en massa hotell, typ. Inte sa mycket mer. Idag var ut pa en liten moppeutflykt dar vi utforskade sanddynor och lite byar. Landskapet har ar ganska speciellt, vissa omraden som hamtade fran Saharaoknen. Stora sanddyner breder ut sig om man tar sig en svang inat landet. Sjalvklart nar vi var som mest off the track fick vi soppatorsk. Sa det var bara att borja rulla. En mil till narmsta by. Men vi hade sadan tur att en snall vietnames stannade efter ett tag. Saklart kunde han inte ett ord engelska, men med lite teckensprak och pekande sa pep han ivag och kom ater efter 10 minuter med en fryspase innehallandes lite bensin. Han fick 10 SEK vilket sakerligen forgyllde hans dag.

De ba a rull

Tjifen af The Dunes

Tunnlar och pang, pang

Idag var vi vid Co Chi-tunnlarna och sprang. Det är ett 20 mil tunnelsystem som användes av vietnameserna ikriget mot USA. Vad man kan konstatera är ju… att asiater kortväxta. Har man inte klaostrofobi innan sa är probabiliteten överhängande att man far det. Vi sköt även lite AK47 och kände oss som riktiga stridspittar.

Här får vi lite guidning. Händerna rakt upp när man ska i eller ur tunneln, är det som gäller.

Chefen ute och rastar en gammal Automat-Karbin 47:a. Notera SONY-hörlurarna. Användes som hörselskydd. Men fungerade ej som hörselskydd. Fan så det small i grejerna!

For övrigt är Ho Chi Minh City, eller Saigon som vietnameserna fortfarande kallar staden, mycket gemytlig. Klart den bästa storstaden vi stött på i Sydostasien. Trafiken har är dock fullständigt livsfarlig. Fullständigt.